Som Sisyfos sten

Jag börjar bli less. Riktigt trött på att alltid falla, om och om igen. Så fort jag är på toppen tippar jag över, medvind blir motvind. Skratt blir tårar, ljus blir mörker. Ett ögonblick och allt rasar ihop, bakom leendet är det svart. Allt faller, faller och faller, som Sisyfos sten. Jag måste göra något åt det här nu.