Varför det är som det är, varför jag är som jag är. En gång för alla

Hej vänner, och förlåt för att uppdateringen är sämst. Jag är trött på att säga förlåt. Jag säger förlåt till allt, hela tiden. Skuldkänslor för allt. Nu tänkte jag, för att jag kanske ska kunna lätta på skuldkänslorna för i alla fall bloggen, berätta om varför allt är som det är. Det här är en lång text, men för den som vill veta är det värd läsning.

Taizé 2013

Jag kom hem från Taizé i måndags, mina vänner. Jisses vilken resa det var. (Det här är ett "läs mer"-inlägg, klicka på den knappen för att se bilder och läsa mer om veckan)

Tillbaka

Shit. Jag har inte uppdaterat på hur länge som helst. Hur har ni haft det, mina hjärtegull?
  Jag själv har haft det så jävla bra, och så jävla dåligt. Allt på samma gång, allt och inget. Det har varit upp, ner, uppochner och helt, helt rätt. Jag har verkligen varit instabil, och det är väl en anledning till att jag inte har skrivit, antar jag. Jag har helt enkelt inte haft någon rätsida på någonting, allt har snurrat, snurrat och snurrat. Men nu är jag här igen, och förhoppningsvis kan jag stanna. Som vanligt vet jag inte, jag vet inte hur jag kommer fungera om tio minuter, ens en gång. Just nu har jag ganska bra med inspiration, så jag kanske slänger in några inlägg när jag ändå är i farten. Kanske. Vi får se hur det ser ut om tio minuter.