Året har varit... *funderar så det knakar* ...bra. Det har nog varit det bästa året på ganska länge, tror jag. Jag har varit ganska stabil, inte som tidigare år där allt har gått upp och ner hela tiden, med djuuupa dalar neråt. Det här året har varit bra. Jag har mått bra. Bra saker har hänt. Jag har träffat fantastiska människor som har fått mig att öppna ögonen, börja tänka på mitt liv. Tänka på andra. Tänka över huvud taget. Jag har fått många nya vänner, underbara människor. Jag har låtit mig själv göra saker jag själv har velat göra, utan att bara lyssna på andra. Jag har börjat trivas med mig själv, mitt slit under åren har börjat ge resultat. Jag har flera gånger under året varit glad. Många gånger har jag mått riktigt dåligt också, men mer sällan än tidigare år. Det känns positivt att börja ett nytt år, lägga upp tvåtusentolv på hyllan, för att kunna plocka ner lite då och då när jag vill uppleva lite nostalgi, eller för att muntra upp mig själv när jag mår dåligt. För det finns mycket att ta av.
En del av de bra saker som hänt det här året (jag kan omöjligt komma ihåg allt):
*Jag slutade nian. Jag har äntligen kunnat åka från den skola där jag har så himla många dåliga minnen, där ångesten hela tiden kommer krypande. Jag har kommit därifrån, bort från all skit. Jag saknar klassen ibland, men nu får alla hålla på med det de vill, och jag tror alla trivs bra där de är.
*Åkte för andra gången till Taizé. Åh, Taizé. Bästa platsen på jorden, det finns inget bättre. Årets resa till Frankrike var på så många sätt bättre än förra året. Jag träffade seriösare människor (men en av dem saknar jag så himla mycket. Jag hoppas kunna besöka henne snart) och jag kunde öppna mig själv mer. Svårt att förklara, men folk som har varit där förstår nog. Jag vågade prata med fler människor. Jag fick fantastiska vänner som jag verkligen saknar, jag hoppas att vi åker dit samtidigt nästa år. Om inte så åker jag och besöker dem, svårare än så är det inte.
Jag blir nästan gråtfärdig när jag tänker på hur fin den här Taizéresan var. Hur bra allt var. Jag älskar Taizé, och mina vänner står mig varmt om hjärtat.
En del av lunchkön i Taizé
*Jag började på GUC. Jag kom hem. Jag trivs så himla bra på min skola så ni anar inte. Det finns inte mycket att skriva här, förutom att jag är extremt glad över att jag kom in på min skola.
*Jag tog mod till mig och åkte till Gotland. Själv. Det kanske inte verkar som någon större bedrift, men för mig är det väldigt stort. Jag har aldrig gjort något sådant själv, aldrig någonsin. Jag har ett sådant behov av kontroll, jag tycker det är väldigt läskigt att inte ha full koll. Några av de människorna jag träffade i Taizé bor på Gotland, och jag och en av mina vänner där bestämde att jag skulle åka dit och hälsa på. Sagt och gjort, jag sket i klumpen i magen och satte mig på pendeln till Nynäshamn, jag som aldrig har åkt tåg själv (knappt åkt tåg över huvud taget, faktiskt). Inte heller hade jag åkt båt själv, och jag AVSKYR verkligen att åka båt. Det är något av det läskigaste jag vet, så kan ni förstå att jag var glad över den här resan, eller? Att vistelsen på Gotland dessutom var fantastisk gjorde inte saken sämre, direkt. Nä, jag var otroligt glad över att jag gjorde den här resan, trots att den för andra kanske inte alls verkar som något stort över huvud taget.
*Jag blev mer medveten om naturen. Jag har minskat ner på min köttkonsumtion till näst intill noll, det är bara hemma jag äter kött eftersom ingen i familjen kan så väldigt mycket om vegetarisk mat, men jag lär mig. Jag hoppas på att tvåtusentretton blir min början på ett grönt liv (hoppas och hoppas, jag ska se till att det blir det). Jag försöker att äta närproducerat och att inte använda produkter som innehåller en massa skit och som är testat på djur. Sådana saker. Jag kan inte allt, så jag gör säkert missar ganska ofta, men jag försöker i alla fall att "sköta" mig. Kommande år ska bli bättre än det här året har varit, på det planet.
*Jag har försökt sudda ut så mycket skit som det bara har gått. Människor som drar ner mig i dyn, bilder som får mig att minnas en massa jobbiga saker och slutat lyssna på musik jag lyssnade på förut. Bara bytt ut saker, liksom. Rensa. In med det goda, ut med det onda (var kommer det ifrån? En barnfilm, tror jag!). Nu är det väldigt mycket nytt; ny musik, nya kläder, en himla massa nya bilder. Många nya vänner.
*Jag tog tag i saker om kollade upp min andning. Det visade sig att det faktiskt var fel på den, det var inte bara något jag hade fått för mig, att det var en omedvetet sätt att slippa undan träning. Nej, jag har trånga luftrör och får en form av panik när jag stressar (typ när jag är ute och springer), vilket resulterar i att jag spänner mig och drar åt luftrören ännu mer. Jag har fått medicin som jag ska gå mer i några månader, sedan ska jag till en läkare för att se hur det har gått, och då får vi se hur vi ska gå vidare med det hela. Nu kan jag i alla fall sporta som vanligt, och i och med det kunna bygga upp min rygg och kondition. I slutet av nästa år kan min rygg, som är praktiskt taget förstörd efter ridningen, vara läkt. Det betyder att jag inte kommer ha fullt så ont som jag har nu, och jag kommer få en mer tränad kropp. I och med att jag fick medicinen har jag kunnat börja träna igen!
*Jag skaffade dreads. Alltså, än så länge ser de inte ut som dreads, utan bara som fula korvar, men om några månader kommer de vara mycket finare. Att jag gjorde dem betyder mycket för mig. Jag känner mig hemma med det, jag har aldrig gillat att ha mitt hår som det var innan, och mina syntetdreads var egentligen bara ett experiment, även om jag verkligen gillade dem också. Men jag ville alltid ha äkta, you know? Det har känts som en del av mig länge, trots att jag inte har haft det, och inte trott att jag skulle kunna ha eftersom jag har så tunt hår. De ser ju lite knäppt ut, visst gör det det, men med tiden, när de har tjockat på sig och växt ut lite, kommer det se bättre ut. Det är bara den här första tiden som jag får stå ut med att vara rätt ful. De är en del av mig, och jag är glad trots att jag ser sjuk ut. Jag är så himla glad över att jag lyssnade på mig själv och inte på alla andra (så himla mycket stöd har jag inte fått från min familj, och jag vet att ett antal av mina vänner inte tycket att dreads är så väldigt nice).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar