Poi

Idag poiade jag förresten, för första gången på evigheter. Det var nice, jag gillar verkligen att stå där och ha dem flygandes omkring mig. Jag vet ju var de är, jag styr hur de går. I alla fall för det mesta.. Det händer ju att man slår sig i bakhuvudet och håller på att svimma, höhö. Men sådant, mina vänner, får man leva med. Jag tycker om det ändå, trots att jag har tappat räkningen på antalet blåmärken, trots att solbrännan har nötts bort på armarna och trots att jag har bränt mig, bränt upp hår och sotat ner kläder och kropp. Det gör inget, det är ändå som en slags meditation. En hobby, en träningsform. Det var väldigt härligt att komma tillbaka efter vintern. (Slänger in en gammal bild)