Kom till idrotten och märkte att vi skulle ha vår gamla lärare som vikare, blev skitglad. Vår nya lärare är inte alls lika bra och inte alls lika trevlig, så självklart blir man glad. Får veta att vi ska köra cirkelträning med step-bräda, också skitnice. Och så får man en jävla astma/vadfandetnuär-attack. Fy. Faan. Jag klarade ett varv utan större problem, tog en till dos medicin och klarade det andra varvet med lite mer vila än tänkt, och sedan tog det stopp.
Jag är så jävla förbannad på det här, ni anar inte. Jag älskar att träna, jag älskar att känna den där känslan av att man har gjort så mycket man bara kan. Men jag AVSKYR min sjukdom. Läkarna vet inte ens vad det är, jag har bara fått någon medicin som kanske hjälper (jo, den hjälper, men inte tillräckligt).
Känslan av att inte få luft är vidrig. Den är läskig, det gör ont, jag blir rädd. Jag vet att jag får luft, jag vet att syret inte kommer ta slut, men ändå får jag panik. Jag blir så jävla rädd när jag känner halsen dra ihop sig, det gör så ont. Det känns som att kvävas, av sin egen kropp. Det känns, på riktigt, som att min egen hals vill strypa mig. Det tar stopp i både hals och lungor. Trycket går ända upp i huvudet och ända ner i ryggslutet. Kroppen börjar skaka och jag tappar kontrollen.
Jag hatar det här. Jag hatar det, jag hatar det, jag hatar det. Jag vill kunna träna utan att det ska kännas som att jag ska dö. Det känns inte riktigt som att det hör till det normala, att man ska behöva avsluta passet för att det gör för ont i lungorna och halsen. Men det kanske bara är jag som är svag? Alla kanske känner såhär, men kör ändå? Jag vet inte. Någon annan som kan ge svar, som vet bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar