Strid

Sliter som galen
för att vara ovan ytan
Jag fasar för vad som så lätt kan ta mig


 Det smärtar djävulskt
Jag skriker för full hals
Jag vill bara bort, bort från allt, bort från dig

Trodde det var slut
De sa att det var över
Varför ville de få mig att bli lurad?

Inte fan att det är borta
Jag har aldrig varit frisk
Jag vill till ett lugn och sitta uppkurad

Gråta tunga tårar
De som inte finns
Vattenpärlorna som har nått till sitt slut

Inget finns kvar
Allt är borta
Jag irrar i tomhet, kommer inte ut



Och det visste ni kanske inte, att jag sysselsatte mig med att skriva sketen prosa.