Hjälp

Det är helt galet, hörni. Jag slutade ettan idag. Det här året har gått så galet fort, jag har ingen aning om vart det tog vägen. Kanske gick det så fort för att det har varit ett fantastiskt år, kanske för att jag började på en ny skola, kanske för att jag träffade underbara människor som jag verkligen inte vill sluta träffa. Jag vet inte, kanske en blandning av allt det där. Det känns konstigt att jag aldrig någonsin mer kommer vara på skolan jag började på i höstas, att jag aldrig mer kommer vistas i lokalerna jag älskade från första stund. Den här skolavslutningen var inte så munter som tidigare har varit, och jag var nog inte den enda som var tvungen att hålla tårarna inne när rektorn och bibliotekarien höll sina tal. Usch, jag är inte redo för ett sommarlov.