söndag 17 augusti 2014

Så jävla kluven

Det är en sådan där konstig dag idag. En sådan där dag då allt är så bra bra bra, men så dåligt dåligt dåligt. Undrar varför jag tenderar att ha sådana här dagar. Undrar om alla har det som jag och att jag bara är svagare än ni. Det är många saker jag undrar över här i livet.
  Jag är så tacksam över allt jag har. Jag är tacksam för att jag trots allt jag tidigare sagt inte är kär, jag är tacksam över alla människor jag har i mitt liv och jag är tacksam över all skit jag har gått igenom. Men samtidigt hatar jag att jag inte är kär. Jag hatar att jag har de människorna jag har i mitt liv. Jag hatar all skit jag har gått igenom. Men jag är ganska tillfreds ändå. Jag accepterar att jag är som jag är, att livet är som det är.


Snart slutar sommaren, det är okej.
Den jag trodde jag älskade älskar jag inte som jag trodde, och det är okej.
Den jag trodde jag ville leva livet ut med insåg jag bör leva det med någon annan, och det är okej.
Jag mår skit, och det är helt, fullt och till hundra procent okej.
Allt. Är. Okej.


Mycket händer den här terminen. Jag går sista året på gymnasiet. Min valp (jag skaffar valp hörni!!) kommer om tio dagar. Folk flyttar. Min bror bor sedan tidigare idag i Linköping. Jag har tappat kontakten med ytterligare några personer. Det är mycket som händer den här terminen och det är mycket som händer i livet. Precis som det alltid kommer göra.


Jag vet inte varför jag skriver en massa. Jag vet inte vad jag skriver. Jag vet bara att det är så jävla skönt att känna tankarna flöda ner på skärmen. Att det är så jävla skönt att knappra på tangenterna. Det är bara så skönt att låta allt jag tänker på hamna någonstans. (Och styckeindelningen plus allt annat i detta inlägg är skevt, men jag bryr mig inte för det här är hur mina tankar fungerar just nu).


Funderar på om jag kanske skulle ta och låta tårarna rinna ändå. Bättre det än blod, som jag till nästan varje pris försöker hålla innanför huden trots att det lockar så jävla mycket att släppa ut det ibland. Att låta metallen gå igenom. Just nu är det svårt. Gråt får det bli. Godnatt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar