Spöke

Jag vandrar runt som levande död, som ett spöke, som ett skal. Det är lätt att bara sätta på ett leende och sedan gå till skolan, men inuti är jag så jävla trött på allt. Jag är trött på skolan, trött på att bo där jag bor, trött på att ha människor omkring mig, trött på mig själv. Jag är bara så trött på allt, jag vill resa någonstans helt ensam och inte komma tillbaka förrän jag är bra. Kanske aldrig skulle komma tillbaka, jag vet inte. Just nu vet jag bara att jag är less. 

   Jag pratade med min psykolog och hon bokade in ett nytt läkarbesök för att se om jag kan få nya stämningsstabiliserande mediciner. Det är skönt att i alla fall någon fattar att saker inte är som de ska, att jag inte driver. Det kommer kännas så konstigt att sluta på DBTn sen. 

   Fram tills dess att jag får mediciner igen, är sängen min räddning. Ni hade blivit förundrade över hur mycket tid jag spenderar sovandes, om ni visste. En vanlig skoldag är alldeles för lång för att jag ska orka hänga med, tar ledigt så mycket jag kan. Idag är sista dagen för att lämna in skolarbeten på min skola, behöver jag ens säga att jag har skitmycket att göra fram tills 23.59 inatt? 

   Snart är det sommarlov, och som det ser ut nu gör det ingenting om jag inte får ett jobb. Mår jag såhär kommer jag ändå inte kunna jobba. Bara sova, sova, sova i nio veckor. Inte långt kvar tills dess nu.