Jag borde börja blogga igen. Börja ventilera mer. Men det känns på något sätt meningslöst, för jag vet att jag kommer sluta snart igen. Det blir alltid så. Start och stopp. Början och slut. Det kommer sluta med att jag börjar sluta innan jag ens har börjat. Går det ens? Jag kommer lyckas med det oavsett.
Det är höst nu. Allt sprakar och brinner i rött och gult och orange. Fast det där skulle jag ha skrivit förra veckan, nu börjar allt bli brunt. Men frosten har börjat leta sig fram, det gör saker finare. Jag var nyss ute och fick kinderna rödfärgade av kylan. Snart kommer vintern äta sig in i våra liv.
Jag klippte av mig håret för två veckor sedan. Dreadsen är borta, gone. De finns inte kvar. Det är skönt att slippa dem, det är det. Jag ser ut som en pojke, men jag orkar inte bry mig. Jag slipper oroa mig för att fukt ska fastna i mitt hår, jag slipper få virknålar instuckna långt in under nagelbanden när jag ska virka ihop håret, jag slipper få konstiga blickar från folk på stan. Men jag saknar mitt hår, lite ändå.
Jag borde egentligen plugga, men jag orkar inte det heller. jag orkar faktiskt ingenting vettigt just nu. Jag vill åka bort någonstans och skita i allt, men jag vet att det bara blir sämre när jag kommer tillbaka igen. Det finns liksom ingen annan utväg än att ta tag i allt. Men hur gör man det när man inte orkar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar